Inom den finansiella världen strävar man alltmer efter att skapa smidiga och friktionsfria digitala transaktioner. Transaktionskostnaderna utgör ofta en betydande del av kostnaderna, och nya affärsmodeller, som de som används av Uber och Lyft, visar hur man kan minska dessa kostnader genom att förenkla affärsprocesserna. I sådana tjänster krävs varken kontanter eller fysiska kreditkort för att överföra betalningar. Istället kan passagerare helt enkelt trycka på sina smartphones för att beställa en bil och betala för tjänsten, vilket skapar en effektiv och problemfri användarupplevelse.
Exempel på olika typer av transaktionskostnader
Transaktionskostnader kan variera och inkluderar olika aspekter inom ekonomin. Å ena sidan finns det specifika avgifter som debiteras av finansiella intermediärer som banker, mäklare eller konsulter. Å andra sidan, inom ekonomi som helhet, refererar transaktionskostnader till de kostnader som uppstår vid ekonomiska utbyten. Till exempel kan en köpare behöva investera tid, arbete och eventuellt andra resurser för att genomföra en affär.
Inom ekonomin sträcker sig begreppet transaktionskostnader över olika områden och omfattar:
Sökkostnader: Kostnader för att koppla samman säljare och köpare.
Informations- och kommunikationskostnader: Kostnader för att förstå och kommunicera kundernas behov samt företagets erbjudande, hållbarhet och prissättning.
Beslutskostnader och rabatter: Kostnader för att nå en överenskommelse och eventuella rabatter som kan vara involverade.
Policyskostnader: Kostnader för att säkerställa att köpvillkor följs.
Kostnader för kundmissnöje: Kostnader för att lösa problem och tillfredsställa missnöjda kunder.
Juridiska kostnader och avgifter: Kostnader relaterade till juridiska aspekter av transaktionen.
Sammanfattningsvis kan transaktionskostnader ses som en kritisk faktor vid överväganden kring att antingen producera eller köpa en produkt och utgör en form av friktionskostnad i ekonomiska utbyten.
